Jag lever som singel och har gjort det ett tag. Jag bor ihop med mina två barn och har äntligen lärt mig att njuta av ensamheten och att älska mig själv .
Jag känner mig ibland mycket liten och barnslig när jag publicerar mina tankar som bara ploppar upp .. kan vara något man hör ifrån bordet bredvid när man sitter ute och fikar,i kassan på Ica.. eller sånt som handlar om mig . Men vad är tanken med allt jag häver ur mig?!
Sitta där bakom telefonskärmen,präktig och allvetare .. det jag skriver ner är vad och hur JAG önskar att ett förhållande skulle vara och det präntas ned på bara några minuter.
Jag vill skicka ut en påminnelse till dom som glömt hur man tar första "steget" där man kanske glidit ifrån varann .
En påminnelse till dom som tar sin partner för givet.
Jag vill ge en gnutta ljus till dom som fastnat i mörkret.
Jag vill att just DU som känner dig ensam, förtvivlad.. "ingen förstår" .. jag vill att du ska veta att du är INTE ensam,det gäller bara att sträcka ut handen,vilket kan vara svårt.
Vi skriver oftast om lyckan,fasaden .. och ibland har vi inte heller någon att ventilera med .
Jag säger inte att ni ska skeda er till lycka,kramas hela dagarna .. det finns dom som inte trivs med närhet , vi är alla olika.
Jag önskar bara att man får sig en tankeställare.
Det här är mina tankar om hur JAG vill vårda det förhållande som någonstans i framtiden,vad jag hoppas,kommer att finna mig .
Jag är ingen "Relationsexpert" men har lärt mig av mina misstag i de förhållanden jag varit i.
Har DU lärt dig av dina?!
