Ibland är vi mycket snabba med att ge oss in i förhållanden/dejtande - fast vi inte lagt vårat dåtida åt sidan .
Man är nyligen separerad, trasig,någon har ryckt bort mattan under våra fötter ,det är solsken ute men dagen blir aldrig ljus.
Man går per automatik, kanske har man barn att ta hand om,kanske behöver man bara ta hand om sig själv .
Du MÅSTE vara stark!
En hemlighet mellan oss - dig och mig - DU måste INGENTING . Det du bör göra är att TÄNKA PÅ DIG SJÄLV.
Tårarna slutar aldrig att rinna,tror man. Man funderar på om man kommer att känna lycka och glädje igen,för sorg och besvikelse är det som just då fyller hjärta och själ.
Plötsligt dyker h*n upp .
Som av en varm sommarbris fylls man av glädje igen,berusande , tänk att inte kunna se hopp om morgondagen,när det kanske inte finns en enda anledning till att kliva upp ur sängen.
Att inte se hur man någonsin skulle kunna le igen - sådär .. på riktigt . Men där, just då.. när det är som mörkast.. möter man h*n.
H*n som ger ett leende på läpparna,känslan av glädje,en värme på insidan ,en glöd,en gnutta hopp.
Vi är trasiga men greppar efter halmstrån för att "överleva" , likt den hungriga samlar vi smulor,komma vidare, för stunden må bra och för stunden känna oss hela - tills den dagen då verkligheten kommer ikapp .
När saknaden efter den man älskar ,som inte älskar en tillbaka - blir för stor .När bubblan av just då temporär lycka spricker . När vi ser verkligheten i vitögat.
När vi inser att " ingen annan kan laga MIG,förutom jag" .
Att en "språngbräda" som det kallas kan hjälpa till i processen att läka , att för stunden komma ur det djupa,mörka,destruktiva tänkandet,samla energi till "batteriet" som är helt utan styrka.
Akta dock att såra efter vägen till ditt eget välmående .
Så länge man är överens och kör med öppna kort ...
Att träffa någon som inte är känslomässigt redo , är som att kasta sig utför ett stup i vetskap om att INGEN tar emot en .
Att vara en språngbräda är nog de flesta medvetna om när de är -" Det är lugnt , jag vet att h*n inte är redo",dock är hoppet det sista som överger en. . Oavsett vad vi hoppas på : fint väder till semestern,god mat på lunch menyn osv.
Någonstans därinne om intresse finnes .. så håller man tummar och tår .
Återigen når man den kalla backen ,reser sig upp, borstar bort dammet .
Rätar på ryggen och torkar tårarna .
Att kunna förändra känslan hos h*n som är trasig,nästan omöjligt.
"Fixare" tror sig kunna laga alla eller kan man säga att det är mer en inre önskan,att kunna ge andra energi och kärlek som dom själva har i överflöd.
Tänk att ha viljan att få andra att må bra .
Om vi vänder och vrider lite, visst var "ni" lyckliga under tiden .. på väg emot stupet . Visst skrattade man, längtade,kände värme och visst kände man sig levande,behövd.
Kan det vara värt skrapsår som läker?
Värt nya erfarenheter ?
Att ha lärt sig något om sig själv,om andra?
Jag har lärt mig massor efter vägen som språngbräda - alla fungerar olika . Hur man tar sig igenom "sorgen" på sitt vis .
Det behöver inte alltid vara DU som är "problemet" "den felande länken" ibland kommer man bara in i andras liv under fel tid i livet, men jag tror det är en mening med det.
Jag är tacksam. . Hur tokigt det än kan låta.
Jag lärde mig framförallt att sätta MER värde på mig själv och det ska DU oxå göra .
Ibland är både du och jag beroende av sommarbrisen .
Vi har nog alla varit skadat gods någon gång i livet .. och visst har vi kanske tagit den hand som sträkts ut . Vem vill inte bara få må bra!
Att falla har för mig varit något positivt , jag har vänt det till något som fått mig att utvecklats personligen.
Vi har nog alla ramlat av cykeln och vågat oss upp på sadeln igen .
Jag säger : våga falla . JAG tycker att människan är gjord för tvåsamhet .
Har du bearbeta det du har i ditt bagage ?
Är du redo att släppa en annan människa inpå på riktigt?
" Hoppar du, så hoppar jag "
Kärlek i överflöd .
